Jo, det är samma värld vi lever i men det är ändå så jäkla olikt
Det har varit ett långvarigt inbördeskrig i Somalia. Kriget kom till Mogadishu 1991. Enormt många människor har flytt till andra regioner och t.o.m till andra länder. Otroligt många
människor har invaderat Mogadishu. De kom från vissa regioner i Somalia. De tog över all mark och byggnader som ägts av de som flytt från Mogadishu. Efter 22 år så är det tredje generationen som är bosatta på denna ockuperade mark och i dessa hus. Tredje generationens ockupanter tror att dessa marken och
byggnader var deras fars eller farfars ägodelar. Den här kategorin av människor är majoriteten av människorna
som i dag bor Mogadishu.
Den 26 januari 1991 var en söndag. De tar en
allmänt känd definition I Somalia idag att man kallar dem “Sunday people” in
Mogadishu. Den första gången jag hörde den har definitionen var när jag läste
en ansökan fran en lokal organisation i Somalia. Organisationen sökte bidrag
från Forumsyd I Sverige. Det var 2012. Det var en beskrivning av de som
invaderat och övertagit marken i Mogadishu.
De offentliga myndigheternas ägodelar plundrades efter den 26 januari 1991 när regeringen kollapsade och presidenten lämnade landet. Alla offentliga dokument förstördes. Folk började bosätta sig i de offentliga myndigheternas byggnader. Barn har växt upp och fötts i dessa byggnader. I dag bor de första ockupanternas barnbarn där. Ingen har förklarat för dessa barnbarn vad som hände då och vad som händer nu.
Obeskrivliga, omänskliga och fruktansvärda
händelser har dessa barn bevittnat under alla dessa år. Barnen och
barnbarnen till Sunday people har dehumaniserats. Vuxna krigsherrar som krigade för makten var ansvarige
för att folk drabbades av kriget. Mogadishu förstördes med grunden. Folket i och omkring Mogadishu blev gisslantagna av krigsherrarna.
De uppkom oräkneliga inhemska
flyktingar som inte sågs som människor.
De kunde inte ens återvända till sina ursprungliga regioner som deras
farföräldrar kom ifrån.
Demografin i landet har ändrats pa grund av inhemska
flyktingströmmar. Landet blev som små enklaver i samma land. Homogena folkgrupper bosatte sig i olika regioner. Fler och fler människor bosatte sig i inhemska
flyktingförläggningar.
Människorna på landsbygden minskades kolosalt. Den inhemska produktionen stannades upp på grund av otryggheten pa landsbyggden.
Lantbrukarna flydde, fiskarna flydde och nomaderna flydde. Samtidigt blev det återkommande torka i landet. Den somaliska valutan blev värdelös. Ingen
handel innanför och utanför landet.
Det blev total anarki i Somalia.
Människorna som har levt under de här
omständigheterna i så många år har påverkats både fysiskt och psykiskt. Det ar
väl inte konstigt att de saknar empati. När jag är i stan och handlar så ser jag väldigt många traumatiserade
barn och ungdomar. De verkar frånvarande. De flesta människor i den här
staden och andra städer jag besöker verkar vara apatiska. Det är inte mycket
de bryr sig om. De är kraftlösa och hopplösheten är stor hos många. En sak som de flesta verkar ha gemensamt är att de saknar lugnet eller freden.
När vi samtalar så beskriver de saker och
ting på ett banalt satt. Om du till exempel går till en affar och vill köpa typ
en termos, sa förklarar de först vad en termos är och vad den är till för.
Vi är en grupp som bor kollektivt. Vi har
hyrt av en man som lagar maten åt oss. Han säger att han varit chef för en fem stjärnigt hotell Jag undrar var det hotellet finns. Mannen har ju bott i Mogadishu under inbördeskriget och innan dess var han skolbarn. Kanske 10 år. Vi
har väldigt svart att förstå honom. Han förklarar allt for oss. Hur man lagar pasta, hur man kokar tea osv. Vi upplever att ett sådant beteende är vanligt
bland lokalbefolkningen i Mogadishu.
Häromdagen var jag och min kompis från
London på ett företag som har
internet-tjänst.Vi ville ha internet hemma. Vi köpte ett
modem från dem. Killen som jobbade på företaget förklarade allt. Han sa att vi skulle sätta upp modemet på väggen men inte slå spiken på modemet, utan slå spiken på väggen!Det är så ni ska göra tillade han. Jag och min kompis tittade på varandra.Seriöst!
I Mogadishu
kan du köpa allt, men produkterna är specifikt utvald för Somalia. Dåligt
kvalité tillverkat i China. Man köper de billigaste produkterna och betalar maximalt. Det är så dyrt. En schampo som är värdelöst kostar typ $7 -10 dollar
(60sek).
Nu är det 2013 och det verkar som att folk är
trötta på kriget, men människorna är mitt i kriserna av kriget. De är mitt i alla hemska
upplevelser av kriget.
Folk i Mogadishu lever som i enklaver. De är rädda för varandra. Tillit saknas. De lever för dagen. Det är inte många
som har framtidsvisioner. Inte ens politikerna tänker på vad som kan hända. De flesta människorna bär på fruktansvarda upplevelser som de inte
har bearbetat. De har så mycket att berätta men det finns ingen platform eller
mötesplats där de kan dela sorgen ocg upplevelser med varandra.
Det finns
också en girighetsroveri instinkt. Vanliga medmänskliga görandet eller tjänster har minskat eller försvunnit. Nar man säger tack till någon som har gjort en
tjänst sa undrar de vad man menar med det. Nar man frågar någon på ett vanligt
sätt, tex kan jag få en kopp kaffe, så svarar serviteriserna: Vi har kaffe,
vad vill du ha? Och sa står de kvar och väntar på att du beställer. Om du
däremot säger till servitrisen ge mig ett kopp av kaffe så hämtar han eller hon
kaffet.
En annan sak är om du ber någon som är på väg till en affär för att köpa
någonting som kostar två dollar och du ger fem dollarsedel. Då kommer du inte
få tillbaka resterande tre om du inte frågar. När du frågar efter de resterande pengar
sa får du en mot fråga, vill du ha dem?
Från början upplevde jag det som pinsamt att svara ja. Jag blev tyst och det tolkar de som ett nej. Det verkar vara ett trick som nästan alla använder i Somalia.
Det finns massa sådana normer som folk har lärt sig under inbördeskriget.
Sådana knäppa koder eller normer fanns inte under vår tid. Folk var ärligare
och vanligare (kindness). Det är kanske en överlevnadstrategi som besudlar all ärlighet hos människor.
Jag har rest runt i Somalia och upplever mig som en alien.
Vissa värderar mig mindre på grund av att jag är en kvinna,
ung, (fast ser ung ut). Andra för att jag är annorlunda klädd och tänker på ett annat sätt. Det är mycket som skiljer oss åt. Man kan inte bli arg eller
ledsen. Det är inte deras fel att det är så. Normerna som styr dem och deras tankar
om andra är formade av omständigheter som är både lokala, nationella och
globala. Jag bortförklarar inte deras beteende utan försöker att förstå hur
mycket de blivit påverkade av vad de har gått igenom.
Rättssäkerheten i Somalia är en annan
femma. Den som betalar mest pengar får vad som helst. Mitt framför ögonen på dig kan någon rikare
kan du förlora alla ägodelar om i en domstol om någon rikare påstår att hon eller han äger det som är ditt. Du riskerar ditt liv om du inte accepterar
vad domstolarna har beslutat.
Wilo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar